2013
Har nog haft världens mest händelserikaste år !
Året började med att på riktigt börja bygga min bil.. Så många timmar som spenderades, så många svetsloppor som brände sig in i huden, så många svordomar för att slippappret tog med sig halva händerna !
När våren började komma var bilen helt rostlagad och slipad. Bygget med buren började och jag kan säga att det lär jag aldrig mer göra haha fyfan vilket meck ! Men det kom på plats.
Sen kom en liten vila då motivationen försvann i takt med pengarna typ.. Men den hittade tillbaka och vi fick iväg bilen på lack vilket tog vääääldigt mycket längre tid än vi räknat med. Sommaren närmade sig med stormsteg och vi hade nästan allt kvar. Medans bilen va på lack börja vi fixa med motorn och elen.
När bilen äntligen kom tillbaka va det bara att få resten på plats. Herregud vilket hästjobb..
Semestern kom och vi spenderade 22 timmar om dygnet här i garaget för att få allt färdigt.
Stressen och pressen tryckte på för att hinna köra på mantorp innan säsongen va över.
Som alltid så är vi världens tidsoptimister och dagarna bara rann iväg.
Tillslut.. Tillslut stod den där FÄRDIG ! Kameran i högsta hugg och hejjarklack här i garaget , den starta och lyckan va total ! Där stod den , min egna banbil !
Efter mååånga provrundor fick vi den att gå som den skulle och då va det bara att packa ihop och dra iväg till Mantorp. Nervös som ett jävla djur va jag på plats med MIN bil... Sjukt duktiga killar överallt, fullt med däckrök och stämningen är så jävla skön på bankörningar... Där stod jag, en liten tjej som skulle ut med min bil på banan där de riktigt duktiga förarna kör ! Hhaha har nog aldrig förut skakat så mycket i benen som jag gjorde när jag stod på startrakan... Jag kunde knappt hålla nere kopplingen ! Sen kommer den där handen från funktionären att jag kunde åka ut ! Åh herregud där åkte jag, första varvet va sjukt läskigt då jag aldrig kört banan förut och jag kände inte min bil för fem öre, hade inte en blekaste om hur den fungerade eller hur den skulle bete sig. Det ända jag visste va att det fanns fööööör mycket hästar under huven hahah.
Andra varvet pumpa adrenalinet så jag trodde jag skulle flyga upp till månen. Leendet satt från ena örat till det andra och jag trivdes som fisken i vattnet.
Jag blev lite väl ivrig där på andra varvet så trampar fullt ut ur kurvan ut på långa rakan och hej och hå där va det klister och sen va det inte och sen va det jääääävligt halt samtidigt som jag fortsatte att trampa på... Det slutade lite sådär kan man väl säga.. Jag satt som en smäck i räcket dock hade jag turen att sätta mig mellan två cementsuggor..
Min första tanke va att nu gick det åt helvete med hela bilen, kändes som den blev en meter kortare ungefär. Fick iallafall igång bilen igen och körde sakta men säkert till depån där jag och Emil flög ut bilen för att se vad som hänt.
Till vår stora förvåning va det bara ett trasigt lyse och lite bucklor, men det fixa vi till med slägga och sen va det bara att köra igen.
Efter att jag kört och gick ur bilen för att vänta medans de andra klasserna körde , så pumpa adrenalinet så pass mycket att jag knappt kunde stå still, varenda lite kroppsdel skaka och min första tanke va : fyfan vad jag älskar detta!
Min pappa va dock inte lika förtjust som jag hahah stackarn fick nästan en hjärtattack när han såg min krasch...
Sen till den tråkiga... När det väl va dags igen så fick min bil för sig att den skulle börja brinna...
just i det ögonblicket ville jag lägga mig ner och dö. branddn släcktes med hjälp av pulversläckare och där stod vi i ovisshet om hur mycket som gått åt helvete.. Allt kändes förjävligt just då, har har vi spenderar huuuuuur många timmar som helst och inte minst pengar. Så brinner fanskapet!
Vi packa ihop tjura lite och drog hem!
som tur va så var det ingen större skada, allt klarade sig och bilen fungerade igen !
Dock blev det ingen mer körning på mantorp då massa annat skulle bråka för oss!
Men nu står skönheten här och väntar på nästa säsong :)
Det här året har jag även fått nya bekanskaper och kommit närmre vissa. Inget gott som inte har nått ont med sig, eller?!
Har även tagit ett stort steg ifrån en bekanskap. Vissa människor ska man bara inte ha i sin närhet.
Detta år tog jag även mod till mig att söka till skolan, vilket jag är sjukt nöjd över för jag kom in och ska nu blrja 2014 med att gå i skolan !
Känns så jäkla skönt att ha kommit en bit på vägen, att ha tagit första steget till någonting nytt. Men lite läskigt är det allt, man vet cas man har men inte vad man får.
Är så sjukt tacksam för det här året, jag har lärt mig att uppskatta det lilla i livet.
Mitt jobb har verkligen öppnat upp mina ögon och det har fått mig att inse vad som verkligen betyder nått här i livet. Livet är så sjukt orättvist och vi vet aldrig vad som väntar runt hörnet. Jag har även kommit till den punkt i livet där jag inser att vi inte är robotar som jobbar med människor. I somras Fick jag för första gången , sen jag började jobba med människor, uppleva att känslorna tog över. Vi kan inte alltid se allt som ett jobb, vi är människor som jobbar med människor. Att komma nära någon och verkligen få den där uppskattningen betyder så mycket, men att sedan komma till jobbet och personen då gått bort det är jävligt tufft ibland. Man måste få reagera, vi är inga robotar. Det här året har jag upplevt detta 3 gånger och jag börjar känna att jag tar jobbet lite för nära mig själv. På nått sätt måste man kunna hålla en distans när man jobbar inom vården. Man måste kunna släppa allt när du har stämplat ut och ska gå hem för dagen, det fungerar inte att "ta med sig jobbet hem"
Detta har fått mig att på riktigt vågat söka till skolan och prova på det jag nu tror att jag vill jobba med !
nu har jag fått skriva av mig lite om mitt år, finns så mycket som hänt detta år men inlägget blev visst liiiite långt haha.
Jag hoppas att alla haft ett bra 2013
jag önskar er ett ännu bättre 2014 :)
GOTT NYTT ÅR !
