Sara Carlsson

När man blir så arg att man inte vet vad man ska ta sig till. Man vill bara skrika och skrika rakt ut tills rösten inte finns mer, man vill bara slänga allt man ser i golvet och slå på allt som rör sig. Känslan som uppstår inombords gör att man vill vända ut och in på sig själv. Ilskan som omvandlas till hat fast det egentligen inte är hat, man önskar att det är hat för man är så sjukt trött på de riktiga känslorna, man har fått nog av det. Besvikelse och uppgivenhet.. När man inser att det egentligen inte är hat man känner även om man så gärna vill, så kommer allt över en som en flodvåg och man undrar varje gång varför man utsätter sig för detta?! Hjärtat skriker men tyvärr inte av hat utan av att det gång på gång går sönder och själen skriker efter tröst. När man blir så arg och ledsen så att inte ens tårarna kommer längre då har man nog nått sin gräns, eller?